Jag följer Emma Green på Instagram och häromdagen lade hon ut en story som gick direkt till mitt hjärta/hjärna. Hon stod ute i vattnet med vatten upp till låren och tvekade om hon skulle doppa sig eller inte.
Emma Green: Varför allt velande och tvekande över saker du egentligen vill och vet at du kan göra? Som du skulle vilja våga göra eller testa. Där hjärnan bara hittar på en helt orimliga hinder helt i onödan. Iband är det absolut bra att ha ett fungerande och välutvecklat konsekvens-tänk men ibland är det så onödigt att begränsa sig själv. Hälsningar från en fegis som ändå gillar att utmana sig själv.
När jag läste detta kände jag att det är precis så för mig, jag tänkte att nu skall jag verkligen inte vela när det kommer till att bada. Så nu klättrar jag bestämt ned för badstegen till sista steget, väntar 10 sekunder så jag hinner vänja mig vid temperaturen, vänder mig om och kastar mig ut. Nu har jag gjort det 8 dagar i sträck och det känns så bra att man kan få övertaget på sin egen hjärna.
Idag åkte vi ut till ön efter frukost för att fixa lite med nya bryggan. Anders kopplade ihop den gamla och nya bryggan med metallband så att den blir mer stabil i längsled. Med denna förbättring hoppas vi att bryggan bättre skall stå emot isen i vinter.
Överfarten till ön var så fin idag, luften känns lite höstig och solen glittrade så fint i Mälaren. Det kan vara lite trickigt att ha ett hus på en ö men jag tänker som så att båtturen är en njutning i sig själv, vem vill inte vara ute på sjön en vacker dag i slutet av augusti?
