I mars firade vi två födelsedagar, Anders blev 60 år, Hanna 27 år. Vi besökte fjällhuset och njöt av den bästa skidåkning jag någonsin upplevt, att få dela den upplevelse med sina syskon och respektive gjorde inte saken sämre. Vi sjösatte båten och öppnade sommarhuset. Men det största av allt är att jag skall bli mormor, vad hur kunde det ske, jag mormor det kan väl inte stämma? Så tänkte jag när Hanna lämnade över en liten ask då hela familjen plus Kalle och min mamma satt samlade i vardagsrummet dagen innan julafton. När jag öppnade asken låg ett par pyttesmå stickade strumpor där, det snurrade runt i mitt huvud innan det sjönk in, jag ska bli mormor. Så fantastiskt, i slutet av augusti skall han komma, jag kan fortfarande inte riktigt greppa det hela, men lyckan är total.
19 oktober var sista gången vi var i sommarhusen senast, se här. Lika skönt som det är att stänga sommarhusen lika härligt är det att öppna dem igen. Idag har vi sjösatt båten och öppnat sommarhusen, Det är alltid lite spännande både att sjösätta och att komma ut till de små husen och se hur de mår efter vintern. I år gick allt väldigt smärtfritt, vid marinan var det fullt av överlyckliga båtägare som sjösatte sina båtar. Det är likadant varje år, när man samlas vid båtrampen och glädjer sig åt att få komma ut på Mälaren igen. Killen som sjösatte båten innan oss önskade oss en fantastisk dag, jag hade aldrig träffat karln förut, men stämningen vid båtrampen är fantastisk. Kabeln till vårt batteri var inte kopplat men chefen från marinan kom ut och skruvade fast den personligen, Han tyckte att vår motor var lite smutsig så han bad att killarna på marinan tvättade av den. Så nu har vi en skinande ren motor och i bara farten sjösatte de vår båt också, det gick lite fortare än om vi gjort det själva.
Eftersom det har varit ett riktigt musår så var jag lite ängslig hur det hade gått ute i sommarhusen. Det hade gått bra, inte värre än vanligt, det hjälpte nog lite med musgiftet som Antisimex lade ut i höstas. Nu har vi städat gamstugan, satt på vattnet, lagt i båtrampen och lillbåten och fikat. det enda problemet var några packningar till dushkabinen som fick bytas ut annars gick allt som på räls.
Nu har jag satt igång värmen och det börjar värmas upp här i gamstugan jag skall tända en brasa inför kvällen för inatt kan det nästan bli frostgrader. Gamstugan är inte så bra isolerad, så det kan bli kallt… Nu skall jag fixa en köttfärssås med rostade tomater till middag.
Och sa jag det, att sommarhusen är min favoritplats.
Jag trotsade minusgraderna på måndag morgon och cyklade till jobbet både igår och idag. På jobbet har vi ett jättefint cykelgarage inomhus där man kan ladda batteriet om det skulle behövas. Intill cykelgaraget ligger ett fint omklädningsrum med duschar och klädskåp. Jag har lite drygt 7 km till jobbet och cyklar i träningskläder och byter om på jobbet. Jag fick ju en jättefin elcykel förra året i 60-årspresent.
Elina är den mest köpta elcykel från Crescent med pålitlig teknik och modern design. Cykeln har en effektiv motor i framhjulet som styrs av Crescents egenutvecklade EGOING-elsystem. LCD-displayen visar effektläge, hastighet och batteriets laddnivå. Jag kan styra effektläget beroende på om jag vill ha mer eller mindre hjälp. Batteriet på 400Wh sitter i pakethållaren och är avtagbart. Cykeln har en aluminiumram med lågt insteg, sju växlar och både fram- och bakbroms. Cykeln är utrustad med cykelkorg, stöd, godkänt ramlås och belysning. Passar perfekt för mig som cykelpendlar till och från jobbet.
Nu väntar jag bara på att allt grus på cykebanorna skall sopas bort. Jag hoppas kunna undvika punktering tills dess.
Aldrig har det gått så lätt att åka skidor som idag. Efter frukost gick vi mot Tuva-toppen som ligger på 1092 möh. Jag hängde med ända fram tills det var dags för själva bestigningen av toppen, då jag insåg att det var läge att vända och åka hem. Men resten av gänget nådde toppen.
Grattis bästa sällskapet ni är så duktiga!
Tre syskon Ylander vid solväggen, en bra dag helt enkelt.
Tyribu mitt favoritställe på jorden, fjällhusen är ett av de ställen där jag kopplar av som mest. Trots att uppvärmningen av huset är en Jötul gjutjärnskamin, att det är utedass , el från en solcellspanel och inget rinnande vatten. Man kan kalla det ett off-grid boende. Stugorna runt om Tyribu har kopplat sig till elnätet men vi stretar emot. Jag uppskattar vårt fjällhus, det känns exotiskt. Det är spännande att se att man faktiskt kan leva utan el, utan rinnande vatten och bara ett utedass, särskilt för våra ungdomar som är uppvuxna med alla bekvämligheter. Utsikten
Jag kissar alltid precis innan jag går och lägger mig det finns inget värre än att känna att man känner att man behöver kissa vid fyrtiden på morgonen.
Här på fjället är en vedbod fylld med björkved guld värd.
Så blev min käre make 60 år. Vi tjuvstartade firandet på söndagen då vår familj åt en födelsedagsmiddag på DiSpagna. Väl hemma bjöds det på AAAXL tårta med avec och presentöppning.
Jag har berättat om min favoritfrosting flera gånger här på bloggen. Här kommer receptet en gång till.
Cream cheese frosting 200 gr rumsvarmt smör 5 dl florsocker 300 gr cream cheese eller Philadelphiaost röd och blå pastafärg
Vispa det rumsvarma smöret vitt och fluffigt i ca 5 minuter. Tillsätt florsockret och fortsätt att vispa ett par minuter. Vispa ner cream cheese eller Philadelphiaosten och låt allt blanda sig väl. Den frosting som blir över efter att du har spacklat tårtan delar du upp i två delar och färgar in med pastafärg för att sedan använda vid dekorationen. Och när du får den där perfekta frostingen då gäller det att ha rätt sorts tyll. Jag spritsade tårtan i form av norska flaggan och då använder jag Wilton 2 D tyllen.
Det har inte blivit mycket skidåkning i år, en tur på Mälaren och en tur när vi hälsade på Anders kusin i Bergslagen. Men nu ser jag fram emot lite skidåkning i Norska fjällen.
När våren är på ingång kan det vara svårt att tagga till, men när man lägger ut sin anorak, skidvantar och uggsen då känner man hur härligt det kommer att bli att få andas lite fjälluft.
Fjällhusen som kallas Tyribu efter Töreboda där Anders mormor kom ifrån är lite enkla utan rinnande vatten, värme från kamin och utedass. Läs mer om fjällhusen här.
Eftersom jag skall baka mer, enligt mitt nyårslöfte, måste jag ju ha en hushållsassistent och den måste vara ljusblå.
Smeg 50’s Style köksmaskin 4,8 L vill jag ha i morsdagspresent, snygg va?
Imorgon är det bakdags igen, jag kan inte vänta på att se den där magiska processen när glutentrådarna bildas. Glutentrådarna fungerar som väggar som gör att luftbubblorna (koldioxiden) som bildas under jäsningen stannar kvar i degen och gör brödet luftigt. Glutentrådar bildas genom bearbetning och knådning av degen. När degen knådas sker kopplingar i proteinkedjorna/glutenet. Ganska direkt bildas ett stort antal svagare kopplingar. Om man nöjer sig med dessa kopplingar får man ett bröd som inte håller för att jäsa en längre tid. Detta vill man undvika då även en längre lästid bildar starka glutentrådar. Genom att fortsätta att knåda degen brister dessa svaga kopplingarna och starkare kopplingar sker. Det är detta som gör att man upplever att degen blir fastare när den knådats en längre stund. Här underlättar det därför mycket i ditt brödbak när du arbetar med en köksassistent för att uppnå detta resultat.
Jag måste tipsa om en väldigt bra bok jag lyssnade på förra veckan. Slutet blir vår början skriven av Chris Whitaker
Vad ska man kalla den här romanen? Spänningsroman eller amerikanskt ödesdrama? I alla fall är boken en tät, spännande bladvändare. En trafikolycka med dödlig utgång förändrar livet helt för en grupp ungdomar i ett litet, slumrande kustsamhälle i Kalifornien. En av dem körde bilen, en annan fick sitt syskon dödat, en tredje gick till polisen. Åren går, men livet blir aldrig detsamma igen för någon av dem. Whitaker beskriver på ett övertygande sätt hur en traumatisk händelse aldrig släpper greppet om de inblandade. Alla har de en gnagande känsla av skuld över det som har hänt – och har kanske orsak att känna det också. Olyckan kastar sin slagskugga över det lilla samhället i årtionde efter årtionde: ungdomarnas relationer och deras fortsatta liv påverkas av det som har hänt.
I lördags fick jag känna på värme, sol och säsongens första utefika men idag var det vinter igen. De där bakslagen som man vet kommer i både mars och april är jobbiga. Men när jag fick de där vårkänslorna i lördags så satte jag ihop mitt årliga vårcollage inför stugöppningen. Som vanligt är det ett ljusblått collage med saker jag vill köpa inför stugöppningen som antagligen blir vecka 13 om det inte är snöstorm.
Stugöppningen är inte gjort i en handvändning, vattnet skall sättas på, mattor och textilier som skall luftas, hus som skall desinficeras efter mössens härjningar, sängar som skall bäddas, kylskåp och frys som skall startas, duschblandare som skall monteras. Jag längtar. I år skall jag tillbringa mycket tid där ute tack var min flexpension. I år skall vi byta några gamla fönster på gamstugan, montera nya hängrännor och bygga på däcket vid sjön. Förra året startade ö-livet den 6:e april se här.
