Jag var på det stora shoppingcentret utanför staden och köpte några tjockare tröjor som jag saknar i garderoben. Det var 30 % rea på Peak Performance så då passade jag på. En vit huvtröja.
En randig tröja från Lindex.
Tröja med dragkedja också från Peak Performance och ett par löparbyxor i vävt material med sidopaneler för ökad komfort och passform. Väldigt sköna byxor som jag kommer att använda mycket när hösten kommer.
Vi har ju en dröm att få bygga ett nytt sommarhus på vår Ö, vi drömmer om att ersätta gamstugan med något nytt. Kanske kommer vår dröm inte att slå in men det är ju så skönt att få drömma om något. Härom dagen dök det upp ett Honka Hus i mitt flöde. Ett finskt företag som bygger de finaste timmerhusen och jag föll för Tuuli 80 kvm stort.
Ett modernt timmerhus med stora fönsterpartier och en snygg design, finaste sommarhuset jag sett.
Sparsam träinredning som låter naturen utanför stå för dramatiken.
Huset är uppdelat i två huskroppar med kök och sovrum i den ena delen och dusch, toa, tvätt och bastu i den andra. I utrymmet mellan kan man sitta ute när vädret inte är tip top.
Vår utflykt till Västkusten blev inte som vi tänkt oss riktigt men bra ändå. Viktigt att få vara tillsammans med familjen när livet krånglar till sig.
Vi åkte till Dalarna närmare bestämt till Malingsbo där vi hade bokat in oss på Malingsbo Herrgård som är ett av besöksmålen i Ekomuseum Bergslagen.
Bruket ligger i ett vackert och variationsrikt landskap där isälvsavlagringar skapar stora åsar. Vi vandrade utmed en sådan ås i en gammelskog med tallar som var 200 år gamla. Byn omtalas som Malungxbodum på 1400-talet och redan 1539 var bergsmanssmide vid forsen igång. Bruket bildades på 1640-talet och fick sin storhetstid under 1700-talet.
Herrgården är en karolinsk timmerherrgård från tidigt 1700-tal med tillhörande flyglar och ekonomibyggnader, St Annas kapell. Här bodde vi i en av sidobyggnaderna i själva Herrgården var det en utställning och loppis som vi besökte.
Vårt fina rum, servicen var jättebra och god frukost.
Så här såg vår tur på åsen ut, åsen sträcker sig från Köping ända upp till Borlänge och bildades när isen drog sig undan under istiden.
Vädret var helt perfekt för vandring, drygt 20 grader och sol. Naturen är vacker i Bergslagen med många små sjöar och gammelskog. I år är det ett riktigt blåbärsår, det doftade härligt av solvarma blåbär i skogen.
Kungens jaktmarker.
Herrgården var mycket välvårdad och hade att jättefint trätak och väldigt speciella hängrännor med hållare i järn.
Vi hämtade Hanna som har jobbat 3 veckor på Västeråsgården på hemvägen och nu packar vi om för ytterligare en utflykt.
Hemma för att tvätta och packa om för nya äventyr. Jag passade också på att hämta ut lite kläder som jag klickat hem och köpa lite nya träningskläder. Jag har ju varit duktig på att träna under semestern så en liten belöning är jag nog värd. En PW på 55 minuter blev det idag och här är lite bilder tagna med mobilen från rundan.
Bild över vackra Mälaren man kan skymta Elba färjan som en liten vit prick därute.
Vacker port som jag passerade under min PW.
Hemma….
Har planterat lite i blomsterlådan som jag byggde förra veckan, pipranka (den lilla till vänster), klätterhortensia i mitten, vinranka till höger.
Mina nya träningsshorts med härliga innerbyxor som motverkar skav.
Löparbyxor i vävt material och med sidopaneler i trikå för ökad komfort och passform. Byxorna har också vindavvisande TCS Wind-funktion, justerbar midja samt ficka på ena sidan med dold dragkedja.
Söndagen bjöd på strålande väder och Anders föreslog en tur till Tidö Slott som inte ligger mer än 20 minuter med båt från vår lilla Ö. Vi lägger till vid en mysig brygga med tillhörande sandstrand ca 1 km från Slottet. Det doftade sommaräng och gräshopporna indikerar att sensommaren är på ingång då vi vandrade den söta grusvägen upp mot slottet. För några år sedan var vi på guidad tur i slottet så vi vet ganska mycket om slottet.
Tidö Slott är sannolikt ett av Sveriges bäst bevarade och mest levande slott från stormaktstiden. Axel Oxenstierna, som var Gustaf II Adolfs rikskansler och Drottning Kristinas förmyndare, lät uppföra byggnaden 1625–1641 med hjälp av arkitekterna Simon de la Vallée och Nicodemus Tessin d.ä.
Slottet är byggt i stram holländsk renässansstil. De tongivande elementen är de vackra sandstensportalerna. I 200 år ägdes Tidö av den Oxenstiernska familjen och såldes första gången 1840. Det påföljande halvseklet innebar en stark nedgångsperiod för slottet då det bytte ägare inte mindre än sex gånger tills det köptes av Carl-David von Schinkel 1890. Sedan dess har fyra generationer av familjen von Schinkel ägt, bebott och vårdat Tidö.
Omgivningarna kring slottet är vacker ädelskog, ängar och äppellundar. I hjorthägnet finns det kron- och dovhjort och under sommaren finns det får i hagarna nära slottet.
Här poserar jag och Molly utanför huvudporten.
Blusen är en gammal favoritblus i luftig bomull som är skön att bära under varma sommardagar som denna söndag.
På gräsmattan vid slottet finns Axel Oxenstiernas månghundraåriga ek, med en omkrets på ca 7 m, som visat sig ha ett flertal utrotningshotade insekter som inneboende.
Dagen var som gjord att åka motorbåt det fläktade underbart, vi gjorde en extra avstickare runt ön Gräggen på väg hem, här brukar Hanna och hennes kompisar ankra upp när de är ute och badar med båten. I år är det extra mycket båtar i Mälaren det beror nog på att många hemestrar .
När vi kom hem förevigades Anders årliga snurrhopp och det är viktiga saker…
Anders och jag har verkligen kommit in i semesterlunken. Anders stiger upp lite tidigare än vad jag gör och tar en morgonpromenad med Molly och ett morgondopp, sedan fixar han frukost. Är det fint väder blir det lite bad och brygghäng med en god bok och sedan en utflykt antingen med kajakerna, eller som i tisdags med bilen till Skultuna Mässingbruk. Vi tränar varje dag, PW eller paddling eller Strömskärspasset. Jag brukar fixa middagen som oftast blir något grillat. Trevliga avbrott blir det när vi får besök av barnen eller goda vänner, som i fredags när Mari och Stefan avslutade sina seglarveckor med ett stopp hos oss.
Vi blev bjudna på supergoda Mojitos på bryggdäck.
Och till middag blev det räkor på den fina båten. Det är så fin utsikt från sittbrunnen men ser hela Västerås skyline. Och så spelade vi kort, President och Någonting och 7:an väldigt trevligt jag vann.
De senaste dagarna har varit så himla sköna, perfekt temperatur både i luften och i vattnet, inte mycket mygg eller andra kryp som man hade fasat för efter den varma vintern. Vi har suttit ute till långt fram på kvällen härligt…
Jag har ju haft lite svårt att läsa böcker, min koncentration håller bara några sidor sedan blir jag trött. Jag tror att det beror på allt surfande, det är så snuttifierande, man läser en liten text här och en annan liten text där och hoppar runt mest hela tiden. Men nu blev jag sugen på Ayn Rands klassiker Urkällan som jag läste för säkert 25 år sedan men kände att det var dags att läsa om den. Och nu har jag klarat 320 sidor av 700. Igår läste jag nästan 100 sidor så nu är jag på gång.
Handlingen utspelar sig i USA – huvudsakligen i New York – under mellankrigstiden. Bokens huvudperson är arkitekten Howard Roark, som envisas med att rita nyskapande byggnader i en tid då andra arkitekter kopierar äldre stilar. Andra framträdande personer i boken är bland andra arkitekten Peter Keating, som till skillnad från Roark är mycket osjälvständig i sitt arbete, skribenten Ellsworth M Toohey, mediamogulen Gail Wynand och Dominique Francon, Roarks kärleksintresse. Boken presenterar grundtanken för objektivismen, Rands filosofi, även om detta begrepp ännu inte var myntat då boken skrevs. I ett tal under en domstolsförhandling uttrycker Howard Roark, såväl som många andra karaktärer i boken, många av författarens egna tankar.
Läs den jag lovar att ni inte blir besvikna.
Ett fiskehemman till salu på Möja från 1921 med sandstrand och klipphällar visst låter det som en dröm. Entré med inbyggd glasad veranda för middagar.Vardagsrum med fönster åt tre väderstreck, trägolv, spröjsade fönster och en eldstad . Gångavstånd till ångbåtsbryggan så du behöver inte egen båt för att ta dig hit.
Möja är en stor levande ö med många bofasta och bra service. Här finns en affär som är öppen året runt i Berg. Flera restauranger t ex Wikströms Fisk i Ramsmora och Möja Värdhus & Bageri i Berg med möjlighet till övernattning. Bageriet på Möja har hundraåriga anor. I dagens bageri har det bakats bröd sedan 40-talet. Under sommaren är diskarna fyllda med bröd, bullar, kakor och bakelser.
Möja omnämndes redan på 1200-talet i farledsbeskrivningen Kung Valdemars segelled under namnet Myghi.
Möja har haft en fast skärgårdsbefolkning sedan hundratals år. De bofasta försörjde sig på fiske, småskaligt jordbruk och diverse hantverkssysslor. Möjaborna bedrev sedan långt tillbaka i tiden omfattande fiske ute vid Nassa och Björkskärs skärgård.
Rysshärjningarna 1719 drabbade ön hårt då alla byggnader utom kyrkan brändes ner. Ryssarna upprättade också ett etappläger på öns västra sida där ett tjugotal ryssugnar ännu finns kvar.
Och bilderna från stugan talar ju sitt eget språk om en annan tid då man levde av vad havet gav.
Nästan som ett litet välbevarat museum, jag hoppas att de som tar över huset inte renoverar bort den underbara gammeldags känslan av ett fiskehemman från förra seklet.
Bilderna är lånade av mäklarfirman sjönära.se och objektet hittar ni här.
Visst skulle jag passa in här…..
Vilken dag det blev idag, helt stilla ute på fjärden som gjort för en paddeltur. Så efter morgonkaffet som dracks på bryggan så drog vi på oss flytvästarna och styrde kosan mot Lilla Sandskär. Vi hade planerat för Almö Lindö runt och det blev det. Denna runda var ny för mig och i och med att man måste paddla rätt över fjärden långt från land så kan man bara göra denna turen när det är vindstilla eller väldigt lite vind. Idag var det helt vindstilla eller Bleke och vi fick en fantastisk runda. Jag vågar ju inte ta med mig kameran i kajaken så det får bli lite mobilbilder.
Halva vägen paddlad, Västerås i bakgrunden, Anders med hyrkajaken i förgrunden.
Torsdagsbuketten plockad det finns inte så mycket blommor kvar här ute på Ön längre, jag skrapade ihop det sista och knycket några rosor från rosbusken på framsidan. Och krukan är ju sommarens enda loppisfynd så här långt i alla fall.
En liten sneak peek på omklädda soffan, den blev bra trots att mönsterpassningen inte var helt ok, men det blev tillräckligt bra som Anders brukar säga.
Ikväll kommer Ola hit och det blir hämtmat, skönt att slippa laga mat någon dag i veckan.
Idag lekte vi Ernst Anders och jag, Anders gjorde bringebärssyltetöj, hallonsylt alltså och jag klädde klart (nästan) soffan. Det passade bra att pyssla med detta under förmiddagen för vädret var lite tråkigt med lite regn och molningt.
Under eftermiddagen slutade det regna och efter lunchen lade vi i kajakerna och paddlade en tur. Det blev en tur på dryga timmen, 6.1 km först i motvind och sedan surfade vi på vågorna hem. I slutet var det lite för stora vågor för min smak….
Men nu är vi på fasta land och har gjort iordning en GT
våran favoritdrink och grillen är tänd. Det blir grillad oxfile med ungsrostad egenodlad potatis. Solen tittar fram och vinden håller på att vända kanske blir det en liten eld i eldfatet på bryggdäck ikväll.
Idag var det väder för en utflykt, vi gjorde vårt årliga besök på Skultuna Mässingbruk. Och vi fick med oss Ola, väldigt trevligt. När vi besöker mässingsbruket brukar vi alltid börja med en promenad utmed Svartån som faktiskt är orsaken till att mässingsbruket ligger där det ligger. Året var 1607 och kung Karl IX kunde äntligen genomföra sina planer för en svensk mässingsindustri. Under Gustav Wasa och Erik XIV hade Sverige blivit tungt skuldsatt till Hansan. Raffinering koppar i mässing skulle minska importen av mässing och öka exportinkomsterna. Kungen skickade en man på kronans uppdrag för att hitta en lämplig plats för en mässingsfabrik, valet föll på Skultuna där Svartån lämnade tillräcklig vattenkraft i kombination med riklig tillgång på timmer och kol samt närheten till koppargruvan i Falun.
Idag, mer än fyra århundraden senare ligger bruket fortfarande kvar på exakt samma plats längs med Svartån i Skultuna. Den första gjutarmästarna kallades till Skultuna från mässingsgjuterierna i Tyskland och Nederländerna, de tog också tekniken om hur man gör stora mässingsobjekt som ljuskronor. Den äldsta kända ljuskronan är i Vårfrukyrkan i Enköping och är daterad år 1619. Resan genom historien har bitvis varit hård, hela fabriken flöt bort med vårfloden ett år och bruket har brunnit ner helt vid åtminstone tre tillfällen.
Under 1600-talet och 1700-talet var designarbetet var en del av hantverket. I slutet av 1800-talet standardiserades processer och arbetssätt. Detta var grunden för det vi idag kallar industridesign. Carl Hjalmar Norrström var utbildad vid Konstfack och var formgivare vid Skultuna mellan åren 1895-1912. Carl Hjalmar Norrström tillhörde de mest erkända formgivarna vid denna tid och fick många utmärkelser för sina skapelser. Carl Hjalmar Norrström vann bland annat guldmedalj vid världsutställningen i Paris år 1900 för sin magnifika dopfunt. Denna kan fortfarande ses i museet i Skultuna.
Utmed promenaden finns skyltar som berättar om hus, ruiner och om Svartån och så är ju naturen runt ån som en djungel nu i Juli.
Vi köpte ett nytt rödvinsglas av märket Ittala Ultima Thule för att ersätta ett som gått sönder. När vi köpte vårt sommarhus för 12 år sedan så följde allt i stugan med som det ofta gör när man köper hus på en Ö. Och då var glasen i serien Ultima Thule och vi fortsätter med den serien här ute, vi har både rödvinsglas, snappsglas och grogglas.
Här är spången till vår natthamn, solbryggan, man skymtar vår lilla båt genom träden, båten som vi snart har haft i 7 år nu och som startar och går i alla väder.
Och när man kommer tillbaka från besöket på fastlandet möts man av den här underbara synen, grannens sagostuga. En sådan där härlig timmerstuga med grånat timmer och en fantastisk trädgård till.
Och vad är det som växer där på gaveln? Är det, kan det vara, nej det är inte möjligt, men jo det är ju…..
Persikor, och i år ser det ut att bli en fantastisk skörd trots att det varit så få bin. Men det är humlorna som har pollinerat i år och har man tur brukar man få smaka på de goda persikorna. De är ljuvliga, ganska små men ohhh så söta. Så här såg det ut för två år sedan då det också var ett bra persikorår.
Och hur går det med träningen då, jo 4 träningar på 4 dagar. Idag blev det en PW på 55 minuter så jag skall försöka hålla i det hela semestern.
