I lördags fick jag syn på min fina scarf där den låg på
morfars byrå i sovrummet. Det var så fint med det rosa mot det bruna och jag stannade upp
och tänkte att det måste jag fota, som en fin stilleben.
Det känns lite romanstiskt med scarfen, parfyflaskorna och förvaringsaskarna, jag fick nästan en fransk känsla.
På byrån står tavlan med Faust och Margareta är en bild ur operan Faust en sägenomspunnen gestalt från medeltiden, dr Johann Faust, beskriven som en bedragare och ansedd förstå svartkonst. Faust skall ha dött ca 1540 under mystiska omständigheter och det är den händelsen som är orsak till att sägnen blev omtalad. Han lär ha sålt sig själ till djävulen som till slut hämtade honom. Omkring 1750 dramatiserades sägen av Lessing. Han var den förste som betraktade Faust som en ädel människa på jakt efter sanningen. Faust kunde därför inte bli djävulens byte. För den unge Goethe blev Faust en symbol för den människa som ständigt kämpar mot högre mål.
Och på byrån hänger en väska som jag köpte till solsemestern på Mauritius, här använder jag den för att
förvara sjalar och scarfer så att de är lätta att hitta. Så tycker jag också att väskan
bidrar till den lite franska stilen.
Mattan är en heltäckninsmatta i Ull som
vi lät lägga in för ett år sedan och rummet fick verkligen
ett lyft och känns ombonat och lyxigt.
Tänk vilken inspiration man kan få av en scarf som ligger framme.
