Eftersom jag har ont om höstblommor i trädgården så sattsade jag på en jätteverbena (Verbena Bonarensis). Den svävar graciöst i rabatterna och har en förmåga att passa in överallt. Jag försökte med att förodla jätteverbenan inomhus men inte en enda frö grodde. Men jag har hört att blomman frösår sig lätt om man bor vindskyddat och i zon 1. De kan faktiskt bli lite av ett (vackert) ogräs. Småplantor kommer i grusgångarna, i fogarna mellan uteplattorna, i rabatterna, längs husgrunden etc.
Något som funkar är att ha en stor kruka med jättverbena som står i lä och soligt. Låt sedan de vissna blomställningarna stå kvar hela vintern. Då trillar fröna ner i krukan och gror till våren. Fröna måste nämligen utsättas för kyla för att gro och just denna metoden funkar utmärkt. På senvåren/tidig sommar har du massor av små plantor att placera ut i rabatterna och de kommer att blomma i sep-nov (men spara alltid en-två plantor i krukan så att du får nya plantor året därpå.)
Men jag kröp till korset och köpte 3 plantor, 2 för terassen i stan och en till trädäcket på Ön och nu lyser den verkligen upp terrassen här hemma.
Jag har blivit inspirerad av Svante Öqvist och hans förkärlek för jätteverbenan och nu drygt en månader senare kan man konstatera att jätteeffekten på mina plantor har infunnit sig. Man blir ju full av respekt inför denna lilla gröna planta som har allt detta i sig. Mina plantor fyller lätt ut varsin gummikruka och bidrar till lite höjd ute på terrassen. Nästa år vill jag ha fler. Ett växttest med mersmak med andra ord.
