När min bror ringde och frågade om vägen till hyttan så frågade jag om han hade snölås för vägen gå inte ända fram till stugan och det blir en del pulsande med bagage. Då frågade han om jag skojade och sedan blev det tyst i telefonen. Senare berättade han att när jag nämnde snölåsen funderade han på att vända och köra hem igen. Men när vi väl fått in allt bagage så har det bara varit positivt och glatt. Det är inte lätt att komma från ett modernt boende till värme från kamin, hämta vatten i tank i källare med brant trappa, gå på utedass i -19 grader, värma diskvatten på kaminen. Men de har varit så härligt positiva. Vi träffas inte så ofta så här mina syskon och respektive, vet faktiskt aldrig om vi har gjort det förut, ja med barnen har vi ju träffats förstås, men detta är nog första gången bara vi vuxna umgås.
Idag när vi vaknade var det -19 grader ut men stråland sol, vi sov lite längre och åt en lång frukost när vi väl vara klara och påklädda så hade temperaturen stigit till -9.
Spåren var uppkörda på morgonen till vår stora glädje.
Planen idag var att gå upp på Tua, det blir 35 km fram och tillbaka, jag nöjde mig med att åka 10 km idag och vände tillbaka till en tom stuga. Den minsta hytten är byggd på 70-talet och det avspeglar sig på inredningen.
Soffakroken, där det brukar vara afterski, där det dryftas hur långt man gått, vilka skavsår man fått och om skidorna var rätt vallade.
