Vi var på en trevlig grillkväll i onsdags. Värdparet håller på att planera för ett nytt kök, de bor i ett hus från 1964.
Vad är typiskt för ett 60-talskök tänkte jag.
På 60-talet lugnade vi ner oss lite, stramade upp stilen med beigerutiga tapeter, ibland med lintrådar eller nymodigheten sjögräs, brunklädda teakmöbler, klädde oss i kostym och polotröja som the Beatles och the Kinks. Pappa hade välansat skägg och rökte rak pipa. Plasten gjorde sig allt med påmind och slit- och slängsamhället introducerades som en lösning på alla våra problem; det finns så mycket, att vi kan lika gärna slänga det vi är trötta på och skaffa nytt, äta på engångstallrikar så vi slipper diska, och bygga våra inredningar i sämre material; det ska ändå bytas ut snart. Köken blev stramare, kantigare och nya lätta material i stommar och luckor introducerades. Dörrhandtag och knoppar gjordes ofta helt i plast, en del minns kanske de typiska dörrhandtagen gjutna i ett enda stycke i ljusgrå plast. Material i luckor och dörrar var ofta Gabonfanér, ett billigare och lättare alternativ till teaken.
Jaha det gjorde mig inte så mycket klokare, men här är min tolkning av ett modernt 60-talskök.
Linnoleum golv
Hans Wägners Y stol.
Kök i vinkel, med snygga handtag i trä eller läder.
Ett runt bord.
Stringhylla med öppen förvaring.
Vitt kakel 15×15 med grå fog i korsförband.
Här har jag lagt till en kökslampa, kvist i koppar.
Ja det var min tolkning av ett 60-talskök.
