Åsas Blogg

Jag lovade barnen en hund när de var små.
Jag hade ju en Bordercollie när jag var liten
men det är en krävande ras så vi började läsa hundböcker
och kom fram till att vi skulle ha en Dvärgschnauzer.

I slutet av 1800-talet lär små schnauzrar ha korsats med dvärgpinscher i Tyskland.
Resultatet blev en uthållig och kvick gårdshund specialiserad på att hålla efter råttor och möss.
Rasen kom ganska snart till Sverige. I dag finns cirka 11 800 dvärgschnauzrar i Sverige.
Den som väljer att leva med en dvärgschnauzer får en hund som, faktiskt, funkar för nästan allt.
Den är förtjust i såväl fysiska som mentala utmaningar och fixar allt från lydnad och bruks till agility och utställning.
Men en dvärgschnauzer kan också mycket väl nöja sig med ett normalt familjeliv utan mängder av organiserade aktiviteter.
Den tycker vanligtvis om barn, är lekfull och orkar nästan hur mycket som helst.

Så sagt och gjort jag började leta efter en valpkull
som skulle födas i slutet av April med leverans 8 veckor
senare så att jag kunde vara ledig från jobbet under sommaren
och ta hand om valpen.
Och vi hittade en valpkull hos en uppfödare Chottans Kennel och det visade sig
vara ett riktigt lyckokast. Vi åkte till Kenneln som låg utanför Kil i Värmland
och tittade på valparna när de var 5 veckor gamla. Detta visade sig att det var uppfödaren
som skulle titta på oss för att matcha hunden mot vår familj.
Jag hade tänkt mig en hanhund men vi blev
tilldelade en valp “Chottans Moulin Rouge”, Molly och
det skulle visa sig att detta är den bästa hunden man kunde
tänka sig.

Vi gick valpkurser, lydnadskurser och agillitykurs med denna
underbara lilla hund.  Nu är Molly
10,5 år och börjar bli lite gammal hon sover mer än förut
men är fortfarande pigg och rörlig när vi är ute.

Ibland tror jag att hon förstår vad jag säger. Jag brukar ge henne en skinkbit
när hon ätit upp sin hundmat och det vet hon, så nu äter
hon oftast när vi är i köket så att hon kan få sin skinkbit. Ibland så äter hon
upp nästan all mat med några få matkulor kvar i skålen. Då tittar hon uppfodrande på
mig för att få sin skinkbit men då säger jag:
– Nej Molly du vet att du måste äta upp all mat för att
få en skinkbit. Då suckar hon och äter upp de sista bitarna också.

Och när jag plockar fram väskan med trimgrejor då är hon
plöstligt försvunnen och det går inte att locka fram henne ens
med falukorv. Så idag när jag skulle trimma henne stängde jag dörrarna
till köket så hon inte skulle smita iväg. Så fort jag stängde dörrarna förstod hon
vad som var på gång och svansen åkte in mellan benen. Men  nu är jag
förlåten, hon ligger jämte mig i soffan och snusar så förnöjt.

Det är ju lite pyssel att ha hund, man blir lite låst och
man skall ut och rasta hunden i ur och skur, Men allt jobb
är så värt det, man får så mycket kärlek tillbaka.

Molly världens bästa hund vi älskar dig.