Hur blev semestern 2020

I ett föregående inlägg, se här, skrev jag ju vad jag ville göra på vår Hemester 2020.
Små utflykter i Mälararkipelagen med kajaken eller motorbåten det fick vi till i överflöd en tur till Tidö Slott med motorbåten, en tur till Gäddeholm för deras goda räksmörgåsar, många fina kajakturer har det också blivit med kajakgänget på Ön.

Ljudvandring på Öster Mälarstrand och Fiskarens Cafe på Ängsö med vandring har vi kvar, kanske kan det bli senare i höst.
Vandra delar av Bergslagsleden och kombinera med en övernattning på Herrgården i Malingsbo fick vi till.

Turen till Helags bytte vi ut mot en tredagarsvandring med övernattning i tält på Bruksleden etapp 12,13,16 och 17. Med på turen var Hanna och härliga Ö-grannar från Strömskär. Här är Hannas vloggar från turen, Dag 1, Dag 2 och Dag 3.

Och så fick vi till ett besök på Västkusten hos min syster och hos mina föräldrar i Ulricehamn. Och det årliga besöket till Skultuna Mässingbruk var ju givet, i år följde Ola med och vi handlade nya Itala glas och åt den traditionsenliga räksmörgåsen. Anders har Ernstat sig och gjort körsbärssylt och hallonsylt, han har lyft upp boden vid sommarhuset som hade satt sig litet. Jag klädde vår soffa med blåa rutor.

Det har varit mycket bad och sol från bryggan, Anders har plöjt minst 3 böcker, jag kom igenom en men den hade 700 sidor så jag är nöjd.

Vi har fått besök av släkt och vänner med fina båtar.

Och så sist men inte minst så har vi tränat mycket under vår semester både jag och Anders. Jag har förutom kajaking gått många PW:s och kört styrketräning, Strömskärspasset och det har verkligen var så härligt. Det är lätt att träna när man har tid nu skall jag försöka planera så att jag kan hålla i träningen även när jag jobbar, allt handlar om planering och prioritering.
Det har varit en härlig men annorlunda semester för pappa har varit i mina tankar hela tiden. Man kan inte njuta helt när man är orolig och ledsen, men så har jag tänkt att pappa vill absolut inte att vi oroar oss för något så jag har försökt att planera in tider på dagen då jag får känna mig ledsen och orolig och det har fungerat ganska bra. Mina syskon har tagit det tyngsta lasset, efter mamma då förstås, i och med att de bor närmare men jag försöker var så närvarande jag kan. Nu hoppas jag att pappas sista tid skall vara så bra det bara går med de närmsta omkring sig så han kan känna sig trygg…..