PW i månsken

Snödropparna har börjat sticka upp utanför köksfönstret jag plockade några idag.
Jag känner livet i mig som Abbes pappa, farbror Nilsson sade i Astrid Lindgrens bok Madicken.

Det är ljust ute när jag startar min PW, det går åt rätt håll. Jag tog en bild från mitt berg, Ormberget, där borta ser man Mälaren och långt därborta ligger sommarhusen.

Det är nu man börjar längta ut till de små husen, ja jag vet att man skall leva i nuet och njuta av det men februari har inte varit så rolig med ömsom regn och plusgrader och snöblask och minusgrader. Och svängningarna i temperaturen gör att jag inte vågar mig ut på långfärdsskridskorna och det finns ingen snö för skidåkning. I år hinner vi kanske öppna sommarhusen innan vi åker till Fjällhuset för att fira Påsk. Det är så skönt att de lyfter coronarestriktionerna imorgon, vi får hoppas att det inte blir något bakslag. Nu ser jag fram emot att få åka lite skidor vid fjällhuset i Norge, vi har planerat en tripp i mars och så åker vi dit till påsk i april. Så här såg det ut för två år sedan då vi var i fjällhuset precis innan de stängde gränsen till Norge.

Påsken för tre år sedan. Inte konstigt att man längtar när man ser dessa härliga bilder.