En av mina favoritbloggar är pysseldrottningen Helena Lyth, hon skrev om att ”Att hyra sin sommar istället för att äga”. Där skrev hon om att hon föredrar att inte vara bunden till ett sommarhus utan kunna resa runt och besöka andra ställen och att äga två fastigheter är för mycket jobb. Det fick mig att börja tänka, men för mig är det så att man kan göra både och, bara för att du äger ditt sommarhus hindrar dig inte att göra resor och upptäcka nya platser. Men man måste förstås tycka att det är ok att underhålla två ställen och det gör ju jag och Anders. Sommarhuset är vår experimentverkstad, här kan vi prova saker som vi inte skulle göra hemma i stan. Jag minns hur spännande det var när vi köpte vårt skruttiga sommarhus för 14 år sedan, vilket porslin och rottingstolar vi skulle köpa på loppisar, hur vi skulle möblera på liten yta och hur vi skulle planera våra uteplatser.
En annan positiv del med vårt sommarhus var att vi fick ju så många nya vänner på vår nya Ö, som vi paddlar, vandrar eller bara hänger med, våran ö är som ett stort kollo på sommaren, alla känner alla och jag känner att jag hör hemma på Strömskär. Men det hindrar oss inte att göra andra utflykter under sommaren, vandra i fjällen, ö-hoppa i Grekland eller segla med kompisar.
Och som jag sa förut så måste man ju gilla att pyssla med sitt sommarhus, laga droppande kranar, måla, kitta fönster, klippa gräset….
Jag bara njuter av livet i vårt sommarhus, men njuta för mig kan vara att sitta på bryggdäck, paddla kajak, måla en vägg, kitta fönster.
Att läsa Helenas inlägg gav mig en fin och viktig insikt ändå. Att verkligen förstå vad man önskar. Och älskar. Att ha en ryggsäck och hoppa på en båt i den grekiska övärlden går att kombinera med med en egen pelargon i en stuga med humlesurr. Det är så jag känner just nu men man vet ju inte vad som händer i framtiden, kanske tröttnat vi på sommarhuset, flyttar in i en lägenhet. Den som lever får se.
Men att få sitta här på bryggdäck med en kopp kaffe och blicka ut över Västeråsfjärden det är som balsam för själen….
Särskilt en sådan här dag när man tagit farväl av en trogen följeslagare sedan 13 år, jag berättar mer om detta sorgliga när jag orkar…..
Ja nog måste man gilla att pyssla alltid. Det finns alltid att göra men det är ju kul att “trivseljobba” Vi älskar vår stuga och är glada att vi når den på kort tid annars hade det varit krångligare. Men visst kan jag också få lite dåligt samvete för trädgården hemma. Men då får jag bara göra ett ryck med den så får jag frid i sinnet. Det är roligt att umgås med vänner och att man är ute så mycket och lever stugliv och gör utflykter.
Kram Annika
Hej Annika, ja jag håller med till 100%. Mvh Åsa